Det blev en grannlåtsväska av min tovade nunofilt.
En grannlåtsväska får man smycka som man vill, fria fantasier alltså.
Min utsmyckning är inte vilken utsmyckning som helst,
allting symboliserar
något viktigt från mitt liv.
Kalix kommun har en kalk som kommunvapen och jag ville ha något som symboliserade orten där jag bott de sjutton första åren i mitt liv. Virkade in en platta med en ”kalk”, hittade den på en körsbärsvinflaska.
Den blå hästen
symboliserar styrka och den blå färgen kreativitet.
Det är inte mitt påhitt
utan det har jag läst någonstans någongång...
Dom Helder Camara har skrivit:
"Herre
förbarma dig
och se med särskild ömhet
till dessa personer
som är så väldigt logiska,
så väldigt praktiska,
så väldigt realistiska
att de blir irriterade
över att man kan tro på
en blå liten häst."
och se med särskild ömhet
till dessa personer
som är så väldigt logiska,
så väldigt praktiska,
så väldigt realistiska
att de blir irriterade
över att man kan tro på
en blå liten häst."
Visst finns det blå, små hästar!
Den virkade
mormorsrutan är med därför att jag just nu virkar väldigt mycket och så för att
mormorsrutor är väldigt inne just nu! Undrar hur farmorsrutor ser ut..
Väskans viktigaste:
Hjärtat
symboliserar alla (och allt) som är viktiga för mig, inklusive mig själv och
mannen i mitt liv.
Våra tre barn och
två barnbarn har fått egna hjärtan.
I ett gammalt hus som vi ägde en gång, hittade vi rester
från en kakelugn. Jag sparade en bit för att ha kvar mönstret. Jag lånade
tretalet därifrån i form av tre blommor. Tre är ett viktigt tal i mitt liv. Vi
är tre systrar, jag har tre barn och jag har två väldigt nära väninnor (plus
mig då så är vi tre).
Eftersom mönstret kommer från ett av alla hus vi bott i
så får blommorna också symbolisera att jag bott på flera olika ställen, det
räcker inte med tre…
Huvudfotingen i en högst personlig design har mitt kära barnbarn Albert
ritat och den får vara med på min väska dels av den anledningen förstås, men den får
samtidigt symbolisera att jag i hela mitt yrkesliv jobbat med barn och dessutom är jag svag för barnteckningar, det är något visst med dem.
Fågeln är med
som symbol för att jag de senaste åren flyger och far över landet och för det
mesta till Skåne där barnbarnen finns. Därför är fågeln röd och gul, färgerna
från skånska flaggan.
Äpplet kom sist på
plats och det kom med som symbol för alla år jag studerat.
Det borde nog
egentligen ha varit ett väldigt stort äpple…
Det var allt för denna gången!
Nu ska jag packa, tidigt, tidigt i morgonbitti går flyget.
Syfestivalen nästa!